Andréa-fylld av drömmar

I onsdags hade jag min sista ceku-lektion, sen fyllde jag bilen med all min packning och körde norrut mot Varberg. Sov här en natt och tog sen tåget mot Göteborg. I Kungsbacka hoppade Michelle på och sen invaderade vi Göteborg C tillsammans. Fikade och väntade på nästa tåg. Det tåget gick mot Örebro. Det var en rolig tågresa där vi bland annat lärde oss att de viktigaste apparna att ha på sin mobil är ficklampa och systembolaget. Väl framme i Örebro mötte Linda oss och sen satte helgen igång. Vi har varit uppe i svampen, sett på film och tv, spelat spel, druckit goda och mindre goda drycker, ätit mat, kollat i affärer och varit på Strömpis. Jag har haft den bästa helgen på länge helt enkelt. Och nu kommer nog äntligen våren för det är sol och varmt ute. Och ikväll ska vi äta jordgubbar här hemma.

Jag håller på att packa. Imorgon ska jag ju nämligen åka till Sverige och vara där i tre veckor. Sen ska jag i stort sett bara ner till Köpenhamn och vända innan jag åker hem på sommarlov igen. Och hela sommarlovet ska tillbringas i Varberg. Den här terminen har jag lånat mammas bil för att kunna ta mig till och från praktiken och nu behöver jag den inte mer så därför ska jag köra hem den imorgon. Och eftersom jag ska vara väldigt mycket i Varberg den närmaste tiden, passar jag på att packa allt jag kommer behöva under sommarlovet nu när jag ändå har en bil att trycka in allt bagage i. Jag hade aldrig kunnat få med mig allt hem på tåget. Jag har sparat det jobbigaste till sist, nämligen kläderna. Efter tre sommarlov på Disney och en termin i Lyon tycker jag fortfarande att det är svårt att packa inför långresor. Man måste ju ha med sig kläder för alla sorts väder och för alla sorts aktiviteter. Och jag tycker det är så himlans svårt att beräkna hur mycket man behöver av allt, och när man väl vet det så tycker jag att det är väldigt svårt för vad man ska välja att ta med sig, för jag vill gärna ha allt. Alla klänningar, alla kjolar, alla tröjor o.s.v. Jag är inte ens klar än och jag har såååå mycket bagage. Jag har förmodligen mer bagage än hela familjen tillsammans när vi åker på bilsemester. Och tänk när jag kommer hem imorgon, då kommer jag behöva packa upp allt. Och det värsta är att jag har inte tagit alla grejer jag vill ha med hem. Vill ha massa böcker också, för att kunna repetera anatomi i sommar. Men jag tror det får vänta till nästa gång jag åker hem, får väl ha en bokväska med på tåget då.

Imorgon är sista ceku-lektionen, tjoho!

I fredags tog min praktik slut. 12 veckors pendlande och ångest är äntligen över. Næstved sjukhus är ett litet sjukhus, så man får lov att göra saker, men det förutsätter ju liksom att det finns saker att göra. Har inte alls haft chans att träna så mycket som jag hade velat på vissa praktiska saker som att lägga venflons eller ta arteriella blodprover, eftersom sjuksköterskorna är skitdåliga på att komma ihåg att vi studenter är på avdelningen. Visst är det mitt ansvar att ta initiativ, men jag kan inte vara överallt hela tiden, och mina öron har inte superkrafter, så om jag är hos en patient på en sida av avdelningen, och en sjuksköterska på andra sidan avdelningen kommer på att en patient behöver ett nytt venflon, så kan jag ju inte veta det om hon inte säger det till mig. Jag är ingen tankeläsare! Men det spelar ingen roll hur många lappar jag hänger upp med mitt namn, telefonnummer jag kan nås på och en lista över saker jag vill lära mig, eller hur många i vårdpersonalen jag springer efter och tjatar, så gör de sakerna själva i alla fall.  Vissa av sakerna som står i vår loggbok, som t.ex. kunna ge subkutan injektion eller använda urinstix, gör inte så mycket att jag inte har fått träna så mycket på för det är inte en läkaruppgift och både läkare och sjuksköterskor har skrattat åt oss när vi har frågat om möjlighet att utföra dessa procedurer.

Förutom små praktiska saker har det stora syftet med praktiken varit att lära oss skriva en inläggningsjournal. Jag känner mig lite bättre på att komma på vad jag ska fråga patienten om än när jag började för tre månader sen, och jag känner mig definitivt säkrare på alla undersökningar som ingår när man lägger in en patient. Men jag har verkligen märkt vilka bristande teoretiska kunskaper jag har, och jag känner att det spelar inte riktigt så stor roll att jag kan själva undersökningarna om jag inte kan dra några slutsatser utifrån anamnes och objektiva fynd om huruvida patienten ska läggas in eller inte, viken avdelning man ska skicka patienten till, vilka prover som ska tas o.s.v. När jag hör något abnormt på lungorna så tänker jag inte spontant att jag borde beställa en röntgen av bröstkorgen, när en patient kommer inte med andnöd slår det mig inte att det kan vara en lungemboli. Vad gäller vissa ämnen gör det väl inte så mycket att jag inte kan något, för vi läser dem först i höst, men det är så irriterande att jag inte kommer ihåg särskilt mycket av det vi läste förra terminen. Jag skulle i och för sig haft massvis med tid att repetera om jag bara hade läst lite varje dag efter praktiken, men jag har varken haft ork eller lust. Mitt blodsocker störtdyker varje dag vid elva-tiden och vägrar stiga igen, och dessutom är jag så trött på att plugga för KU:s skull att jag vägrar öppna böckerna. Som tur är får vi inga frågor i sjukdomslära när vi har vår tentamen i sommar och sen har jag ett helt sommarlov som jag kan använda till att repetera, om jag vill. Vi får se hur det blir med den saken. I vilket fall som helst är jag oerhört glad att praktiken är över för jag är trött på att känna mig deprimerad över hur lite jag kan och trött på att se hur mycket mer de andra har utvecklats än jag. Hade velat ha fler tillfällen att undersöka patienter, men största delen av patienter som läggs in kommer via akuten, och där har man bara fått vara en dag i veckan. På avdelningarna är det mest rond som gäller, och det är ärligt talat skittråkigt när man inte kan göra så mycket själv. Jag har i och för sig fått pröva lite att ta egna patienter på ronden, men jag har gett upp ganska fort för jag har ingen aning om vad jag ska hitta på för plan åt patienten. Och en dag slog det mig, att när vi läser internmedicin på KU så lär man sig alltid om hur det är när man BLIR sjuk, alltså vilka symptom man har, vad för diagnos det rör sig om, vilka differentialdiagnoser det kan vara, vad man vill lägga vikt på vid objektiv undersökning, vilka prover man vill beställa. Men vi lär oss inte något om det vidare förloppet, hur man vet att det går åt rätt håll med patienten, vad man ska göra om det inte gör det, när man vill göra fler utredningar, när man väntar och ser hur det går, vad som krävs för att kunna skriva ut en patient. Målet med den här terminen samt nionde terminen är att man ska kunna fungera som yngre läkare på en medicinsk eller kirurgisk avdelning, men jag känner att om nionde blir likadan som sjunde så kommer jag inte alls känna mig trygg i läkarrollen när jag tar examen och ska stå på egna ben. Det är en skrämmande tanke.

I helgen har jag haft mamma och pappa på besök. I lördags mötte vi upp Catharina och åkte ut till Bakken. Jag trodde att det skulle vara ett större nöjesfält men det var väldigt litet. Men det var roligt ändå, vi åkte de attraktioner vi tyckte var roliga och så fikade vi lite och sen åkte vi tillbaka till Köpenhamn och åt middag på Ankara. I söndags vandrade vi runt i stan och åt glass och avslutade helgen på Jensens.

Idag har vi haft CEKU i ledundersökning, det ska vi ha imorgon också, på onsdag har vi nån kommunikationsträning och sen har jag ledigt i tre veckor. Då ska jag vara i Sverige och njuta av att slippa Danmark.

Till lite roligare saker: för ett bra tag sen såg jag en kvinna på bussen som hade en kartong från Brioche Dorée och jag blev lite förvånad, för man brukar ju inte spara kartonger som kakor eller andra bakverk har legat i (Brioche Dorée är en cafékedja i Frankrike, det finns en brioche i varenda gatuhörn nästan). Så jag började undra om hon kanske rent av hade fått tag i kartongen i Köpenhamn, alltså att briochen kanske finns här. Häromdagen kom jag mig äntligen för att googla Brioche Dorée Danmark, och fick veta att det gör den. Så idag efter skolan var jag där och handlade, det blev en hallonpaj och en choklad/bananpaj. Så underbart att jag kan få tag i dessa bakverk mitt i Köpenhamn. Dessutom drivs briochen av fransmän så det är äkta franska grejer vi pratar om. Mums! Sen har den franska sminkkedjan Sephora öppnat här i Köpenhamn också. Jag använder typ aldrig smink men jag tycker det är roligt att gå omkring i deras butiker i alla fall för man blir så glad av alla färger. Och de säljer badgrejer och annat mysigt också.

I eftermiddag har jag och Catharina varit en sväng till Fields, ett köpcentrum inte så långt ifrån mig. Jag hittade riktigt mycket grejer på H&M, så det blev ett litet hål i plånboken, men å andra sidan behöver jag kläder och köper inte det så ofta så det kan min ekonomi definitivt tillåta tycker jag.

Har haft roadtrip med Luba idag, så nu är jag i Varberg på påsklov. En hel vecka blir det sammanlagt. Har massvis som jag ska göra medans jag är hemma, så det blir nog intensivt, men roligt.

Idag har jag ägnat halva dagen på arbets-ekg. Det går ut på att patienten cyklar på en motionscykel och så tar man ekg samtidigt. Det används typ till utredning för iskemisk hjärtsjukdom eller nåt. Det låter inte särskilt spännande att sitta och titta på patienter som cyklar och det är det inte heller, men det innebär som tur är massa ekg-utskrifter att öva sig på att analysera. Det är svårt med ekg ju. Först ska man titta på om det är sinusrytm, vilket inte är så svårt i teorin, för det ska finnas en p-tagg framför varje qrs-komplex och det får varken vara mer eller mindre. Och så ska pulsen vara i normalintervallet och hjärtfrekvensen ska vara regelbunden. Och så är det en massa intervall som inte får vara längre än ett visst antal rutor på pappret, och allt detta är ganska lätt att lära sig. Men sen tillkommer att vissa taggar ska vara positiva eller negativa i vissa avledningar och ibland får de vara positiva eller negativa här och där fast de egentligen inte borde vara det. Det där lät inte sammanhängande överhuvudtaget men det finns alltså en massa undantag verkar det som, och sen har man dessutom tolv olika avledningar att hålla reda på. Gaaaaahhhh kaos i mitt huvud!

Det blev en massa våfflor igår så jag har ätit det till middag idag också. Idag har det typ varit sommar ute. 17 grader har min termometer visat som högst. Jag tycker att det vädret kan hålla i sig resten av året. I alla fall, här är bilder från våffelkalaset:



Idag när jag kom hem låg den här tidningen i brevlådan, den har jag väntat på länge nu (eller bara två veckor egentligen men det känns länge när man har dåligt tålamod):


Åh vad jag längtar till påsklovet nu. En hel veckas ledigt, det ska bli underbart. Men först är det en hel veckas praktik kvar att klara av...

Jag förstår inte var helgerna tar vägen. Man skulle behöva tre dagars helg istället för två för att hinna med allt roligt. I lördags var ju festen på Barbaras studenthem. Vi lagade lasagne och åt upp nästan hela, sen åt vi en hel del glass till efterrätt också. Det var trevligt, men själva festen var mindre rolig tyckte jag. DJ Ubbe var en riktig besvikelse och spelade nästan uteslutande skitmusik. Och vi önskade Vill ha dig typ tre gånger (det är vår partylåt) men han spelade den aldrig. Om man inte vill spela en låt kan man väl bara vara ärlig och säga det, istället för att säga ja och göra gästerna irriterade när låten aldrig dyker upp.

Igår var det våffeldagen, men den missade jag tyvärr. Mådde så himlans dåligt och jag tror det kan ha något att göra med all mat jag tryckte i mig (hade ätit en hel del cheesecake innan jag kom till Barbara också). Suck. Det är därför det är synd att helgerna försvinner så fort, för om det händer något oförutsett så går man miste om något roligt istället och då blir det ännu mer ångestladdat att gå tillbaka till skolan/jobbet på måndagen. Hade varit mycket bättre att vara sjuk på en vardag ju. Men men, vi ska äta våfflor ikväll istället, tjejerna borde snart börja trilla in genom dörren.

Idag har jag haft min första dag på medicinsk avdelning. För tidigt att säga något om hur det kommer bli. Men jag glömde äta lunch för det var så mycket att göra. Eller rättare sagt, jag valde att inte äta lunch och undersöka en patient istället, för hade jag gått miste om den patienten och den journalen så hade den här dagen varit helt bortkastad.

Idag är det lördag och jag njuter av helg. Vaknade av mig själv halv åtta imorse så jag har redan hunnit slänga in två tvättar i maskinerna, äta frukost och baka en cheesecake. Har aldrig testat att baka det förr så jag hoppas den blir bra, har fått receptet av min kompis Jonathan och när han bjuder på den hemma hos sig smakar det alltid ljuvligt. Hoppas min blir lika bra, den står i frysen nu och jag väntar otåligt på att den ska bli färdig. Väntar även på att torktumlaren ska bli färdig så att jag kan ta upp all min nytvättade tvätt. Ikväll ska jag på fest hos Barbara så dagen idag blir nog rätt lugn, ska städa lite här hemma och slappa. Så skönt att slippa plugga. Det var en sån lättnad när jag fick veta att jag ska ha min tenta i medicin och inte i kirurgi, eftersom jag inte tycker att den här praktiken har varit sådär givande som det behövs för att känna sig säker inför tentan, och nu har jag sex veckor framför mig där jag verkligen kan öva mig i att skriva journaler. Nu plingar klockan så nu ska hämta tvätten!

Idag har jag städat min balkong! Tiden går ju fort och snart är det såpass varmt ute att man kan sitta ute på balkongen så jag tyckte det passade bra idag. Sen har jag gjort lite annat smått och gott också, den här extra lediga dagen passade verkligen perfekt idag. För nu när jag har städat undan lite så har jag några grejer färre på listan över det som ska göras i helgen, och då kan jag njuta av att vara ledig.

Imorgon är sista dagen på min kirurgpraktik. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på då, jag har ju fått alla underskrifter jag behöver från kirurgin så jag kan ju välja i stort sett vad jag vill, men jag har inte riktigt lust till nånting. Ambulatoriet kan lätt bli lite enformigt. Op är i och för sig kul, men det är risk för att det blir en jättelång lunchpaus då första operationen förmodligen är klar strax efter tio och sen börjar inte nästa förrän typ halv tolv, och det är lite riskfyllt att hoppa med på den eftersom vi har obligatorisk undervisning halv ett och det är inte säkert operationen är klar då. Och man får inte gå ut i förväg, för så länge operationen är igång så får man inte gå in och ut från op-salen. Jag kan ju inte ha lunchrast från tio till halv ett liksom. Men men, det ger sig väl imorgon.

Ihhh vad jag längtar till helgen, så himlans glad att det bara är en dag kvar.

Jag önskar verkligen att jag kunde trivas bättre i skolan. Jag vill så gärna byta till läkarprogrammet i Sverige, men samtidigt får jag separationsångest bara av att tänka på att eventuellt flytta ifrån min korridor. Vi har precis ätit middag tillsammans, och det är så skönt att bara sitta och skratta med härligt folk. Förra veckan var vi och lyssnade på DR:s symfoniorkester och så var vi på Carlsberg och så hade vi fest. Men ändå kan det inte väga upp allt det dåliga med skolan. Suck. Min praktik är så oseriös. Jag skulle förmodligen kunna få hela min loggbok underskriven på den avdelningen jag är nu eftersom läkarna inte riktigt har koll på vad som krävs av oss, och sen skulle jag kunna flumma runt på medicinsk avdelning i sex veckor bara för att få närvarolappen underskriven utan att egentligen ha lärt mig nånting alls. Igår när jag bad en läkare som underskrifter för några saker så frågade han "Ska jag inte skriva under på det här också?" och pekade på en punkt som jag inte har lärt mig än. Samma läkare har erbjudit sig att skriva under hela loggboken åt en av mina medstuderande och en annan var till och med på väg att skriva under för hennes undervisning på Panum. Shit alltså. Pratade med Catharina häromdagen och som jag sa till henne, det är ju bra att tiden går så fort, för då slipper man ju ha tråkigt, men har jag verkligen lärt mig något under de här veckorna på sjukhuset? Jag är ju snart färdig med halva min praktik. Jag känner mig inte alls som blivande läkare, så jag hoppas verkligen att praktiken på medicinsk avdelning blir lite mer lärorik.

Imorgon har jag ledigt eftersom ortopeden är stängd p.g.a. temadag. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med denna nyvunna fritid men något roligt ska jag väl kunna hitta på.

Jag vaknar senare och senare varje dag. Eller rättare sagt, jag snoozar längre och längre varje dag. För jag vaknar när klockan ringer, det trodde jag faktiskt skulle bli mitt största problem under den här praktiken, att inte vakna av väckarklockan eftersom jag rätt ofta stänger av den i sömnen. Men nej, jag vaknar alltid. Däremot är min motivation till att gå upp på morgonen ungefär minus 100 % och därför får den där snooze-knappen fler och fler tryck varje dag. Jag har bara väntat på den dagen jag skulle försova mig. Det gjorde jag idag. Eller nej, det jag gjorde jag ju inte, för jag vaknade ju när klockan ringde, men jag snoozade såpass länge att jag inte hann fram till morgonkonferencen på avdelningen. Men skitsamma, det tas aldrig upp något vettigt på den där konferencen, utan det är bara ett gäng överläkare som drar interna skämt. Dessutom har jag fortfarande inställningen att ju mindre tid jag behöver tillbringa i Næstved, desto bättre. Orkade inte ens ringa och meddela att jag var sen. Eller jag övervägde det, men jag kan inte prata i mobilen samtidigt som jag kör bil. Och även om jag kunde så är det olagligt i Danmark så det är nog bäst att låta bli. Dessutom hade jag bara telefonnummer till en av läkarna med mig och när jag kom fram upptäckte jag att han ändå inte var där, så det hade varit helt lönlöst att ringa. Men som sagt, skitsamma, jag bryr mig i alla fall inte.

Jag är så nära att ge upp nu. Det finns några saker i loggboken som man bara kan uppfylla om man är med på operations-salarna. Men så länge jag inte äter frukost på morgonen innan jag åker till praktiken så finns det inte en chans att jag sätter min fot i en op-sal, eftersom jag definitivt kommer trilla omkull då. Kombinationen ingen frukost, stå upp länge och ha på sig varma äckliga kläder är ingen bra idé. Och snart är kirurgin slut. Så jag borde bara ge upp, för om jag inte får underskrifter för de där grejerna i loggboken så är det ju ingen idé att fortsätta sex veckor på medicinsk avdelning också, det är ju bara slöseri med transport-pengar om något.

Idag ska jag nog hitta på absolut ingenting, för jag orkar inte ens göra roliga saker när jag kommer hem. Ska nog bara sätta mig och stirra ut i luften som vanligt och vänta på bättre tider.

Idag har jag sytt, det var jätteroligt. Och om jag tycker det är skoj att sy fyra små stygn så måste det ju vara jätteroligt att vara kirurg och få göra det stora arbetet. Kanske skulle bli det. Helst neurokirurg, men jag tror jag darrar lite för mycket på händerna för det. Fast det kanske är nåt man kan träna bort.

Nu är det helg igen. Veckorna går så fort. Imorgon ska jag till Ängelholm, Anna ska ha födelsedagsfest. Det ska bli jätteroligt, och det är alltid skönt att komma över till andra sidan bron. Det känns som en fristad eller nåt.

Idag har varit en jättebra dag på ortopedkirurgin. Först var vi på ett föredrag om stroke, det blev lite hastigt påkommet för läkarna kom på när morgonkonferencen började att det kanske kunde vara roligt för oss studenter att gå på det. Så vi sprang iväg och lyssnade på en gubbe från Riget som höll en intressant föreläsning. Sen gick jag upp i ambulatoriet och lyckades få en läkare att följa under resten av förmiddagen. Det var nog den bästa dagen hittills på praktiken! Jag var så imponerad av honom, både hans sätt att undervisa mig och hans sätt gentemot patienterna. Precis en sån läkare jag vill bli när jag blir stor. Ska försöka följa honom flera dagar under den resterande kirurgi-placeringen så att jag får ut så mycket som möjligt av den lilla tid som är kvar. Imorgon är det fredag och sen är det bara två veckor kvar, tiden går så fort. Lite för fort egentligen, jag är lite stressad av alla de där underskrifterna jag ska skaffa mig i loggboken.

Här hemma fortsätter mitt stora inredningsprojekt. Igår rev jag ur en massa grejer ur garderoben i ett försök att omorganisera den, så jag ska nog städa upp i den röran nu innan jag går och lägger mig. Blir aldrig nöjd med mitt rum och hur det är inrett, typiskt. Just nu fungerar IKEA-katalogen som min god natt-läsning, fast ikväll blir det nog Dupuytren-kontrakturer för den läxan har jag gett mig själv till imorgon och den har jag inte läst än.